Jag vet, det har varit sjukt dött här på bloggfronten.
Men pärlplattemsycken har gjorts i mängder, det lovar jag!

Det här ankarsmycket gjorde jag till min brors flickvän Linnéa :)

Kära Grannar.
Ja ni, som bor på nedre botten med era två fina småbarn och lilla grå katt.
Vår trappuppgång är alldeles för liten för att ni ska ha Er dubbel barnvagn här.
Trappuppgången, som är liten som den är, blir ju helt igenbommad!
När jag ska ner med mina tre stora proppfulla ikea-kassar med tvätt till tvättstugan kan jag bara ta en kasse i taget förbi Er vagn.
När jag har med mig en väska, till eller från jobbet till exempel kommer jag knappt förbi när vagnen står där.
Vi har ett rum för barnvagnar, det är bara 10 meter dit, jag vet att Ni kan klara av att rulla vagnen den sträckan.
Fast det kanske är jobbigt?
Vi andra grannar kanske ska via mer förståelse?...

Nej, jag tror inte det.
Jag tror att det är ni som ska vara mer förstående.
Det bor minst 5 familjer till i denna trapp, alla har vi husdjur, make, pappor, pojkvän, flickvän, bröder, hustru, barn, systrar eller mammor som bryr sig om oss.
Vi skulle alla bli väldigt upprörda om det börjar brinna, och brandkåren inte kan komma in då trappen är blockerad.
Då riskerar Ni inte bara Era barns liv. Ni riskerar dessutom Mitt, och alla andras i denna port.
Våra hem skulle kunna bli förstörda.
Våra familjer och djur skulle kunna dö.

Ni kanske kan tänka på mig?
Jag är 22-år gammal och har ingen vidare lust att brinna inne.
Jag har precis börjat på ett nytt jobb och vill gärna jag också få en framtid.
Just det, en framtid så att även jag kan skaffa två små barn och en katt, och då lovar jag, att barnvagnen kommer stå i barnvagnsförrådet!

 

Om jag beslutar att gänga mig en vacker (eller med min tur regnig och väldigt kall) dag så kan väl Russel Brand viga mig och min karl?
Det skulle ju vara fantastiskt! Man meddelar ju nu på internet att han nu  är betrodd med sådant ansvar.
(Det är helt sant! Titta HÄR)
Undrar om man måste börja köa tidigt och hur mycket han tar betalt.... Säker massivis.
Nåväl, drömma går ju, och det är inte aktuellt än på ett tag...

Sommarn lider mot sitt slut, jag har inte bara långärmat när jag vid 05.30 knallar iväg till jobbet utan nu så har även jackan åkt fram ur klädkammaren! Farväl vacka sommar!
USCH!

Nåväl, jag fick åtminstone använda solglasögonen en liten stund i eftermiddags...... typ.

Jag har jobbat i nio dagar och nu äntligen är jag ledig och fick gå upp efter 04.30 för en gångs skull.
Jag älskar mitt jobb, men nio dagar är slitigt!

Här är vad jag gjorde min första lediga morgon:

Grattis på 1-års dagen älskade lilla fluffiga Tobikuma!

(HÄR är mitt första inlägg någonsin med en bild på bebis-Tobikuma)

Till ära av pride veckan, pridehjärtan som örhängen

Efter att ha använt mina rosa ankare i ett par dagar blev en kollega sugen på att beställa ett par likadana, fast i lila.

Här är resultatet :)

(För att se de rosa igen, tryck HÄR)

Liten blev trött bara av att se mig städa....

En glasstrut som halsband ^^,

I helgen var vi hos Carro på bondgården och njöt av livet.
Vi blev ett helt gäng som åt middag, splade spel, badade badtunna och njöt av det underbara vädret tillsammans!

 

 

Se så fint det blev med nya köksmöbler!

Nu måste bara den där nedrans väggen bakom målas......